Andra världskriget visade sig bli både ett avbrott i forskningen och en ytterligare sporre att fortsätta med densamma. Det var ett avbrott såtillvida att L. Ron Hubbard var tvungen att tjänstgöra som befälhavare ombord på ubåtsjagare, både på Stilla havet och på Atlanten, och en sporre därför att krigets ohyggligheter, om något, underströk behovet av en användbar filosofi för förbättring av människan. Eller som L. Ron Hubbard själv så kärnfullt uttryckte saken: ”Det finns ett vansinne hos människan, och detta vansinne kallas krig.” Han var också en av de första att uttrycka sin oro över vad tillkomsten av atomvapen innebar, i frånvaro av en motsvarande hög förståelse av mänskligt beteende.

En kulmen i L. Ron Hubbards arbete nåddes år 1945, vid Oak Knolls marinsjukhus i Oakland, Kalifornien. L. Ron Hubbard var delvis blind på grund av skadade synnerver, och förlamad på grund av höft- och ryggskador. Han blev en av de 5 000 patienter från flottan och marinkåren som vårdades vid Oak Knoll. Även flera hundra soldater som suttit i japanska krigsfångeläger vårdades på detta sjukhus. L. Ron Hubbards intresse väcktes när de oförklarligt nog inte tillfrisknade, trots intensiv medicinsk vård, och han tog till sin uppgift att behandla dem med en tidig form av Dianetik. Allt som allt kom ett femtontal patienter i åtnjutande av Hubbards behandlingsmetoder, vars syfte var att avlägsna vad han postulerade var en mental spärr för tillfrisknande. Vad han slutligen upptäckte, och vad som faktiskt räddade dessa patienters liv, byggde på ett viktigt filosofiskt faktum: en människas sinnestillstånd har faktiskt, den tidens allmänt vedertagna vetenskapliga teori till trots, företräde framför hennes kroppsliga tillstånd. Detta innebär att vårt kroppsliga välbefinnande ytterst sett bestäms av våra synpunkter, attityder och känslotillstånd, inte tvärtom. Eller som L. Ron Hubbard så koncist uttryckte saken: ”Funktion styrde struktur.”

Efter att ha fastslagit detta, började L. Ron Hubbard – efter krigets slut – att ytterligare pröva användbarheten av sina upptäckter, genom intensiv forskning på människor från alla samhällsskikt. Inberäknat fanns skådespelare från en teater-workshop i Hollywood, industrichefer från en närbelägen studio, olycksoffer från ett sjukhus i Pasadena och en kriminellt vansinnig från ett mentalsjukhus i Georgia. Allt som allt arbetade L. Ron Hubbard själv med cirka ett par hundra män, kvinnor och barn innan han sammanställde sina sexton år av undersökningar till ett manuskript. Titeln Dianetik: Den ursprungliga avhandlingen, detta verk lades faktiskt inte fram för publicering, utan överlämnades ursprungligen till vänner för granskning. Hundratals hektograferade kopior kom så småningom att gå från hand till hand, och gensvaret blev så entusiastiskt, att L. Ron Hubbard kände sig manad att gå ut med en mer allmän presentation av ämnet. I vinter/vår-upplagan år 1950 – av Explorers Club Journal publicerade han en essä med titeln ”Terra incognita: Sinnet”. Omedelbart därefter formligen översvämmades L. Ron Hubbard av begäran om ytterligare information, vilket till slut ledde till utgivandet av den officiella handboken i ämnet: Dianetik: Hur tanken påverkar kroppen.

Utan tvekan var Dianetik en milstolpe. I det som skulle bli en träffande förutsägelse, utropade den dåvarande nationella kolumnisten Walter Winchell: ”Det är något nytt på gång i april som kallas Dianetik. En ny vetenskap som fungerar lika exakt och oföränderligt som naturvetenskaperna – på det mänskliga sinnets område. Av allt att döma kommer den att bli lika revolutionerande för mänskligheten som den första grottmänniskans upptäckt och utnyttjande av elden.” Även om Winchells uttalande var djärvt, var det icke desto mindre korrekt, för med Dianetik kom den första definitiva förklaringen av mänskligt tänkande och beteende. Dianetiken utgjorde också den första metoden för att lösa problemen i samband med det mänskliga sinnet, t.ex. oönskade förnimmelser och emotioner, oförnuft och psykosomatiska sjukdomar.

Kärnan i dessa problem ligger i vad L. Ron Hubbard kallade det reaktiva sinnet och vad han definierade som ”den del av en persons sinne som fungerar uteslutande enligt stimulus–respons-principen, som inte står under hans viljemässiga kontroll och som utövar tvång och har makt att styra hans medvetande, syften, tankar, kropp och handlingar”. I det reaktiva sinnet lagras engram, vilka definieras som mentala inspelningar av tidpunkter med fysisk smärta och medvetslöshet. Det faktum att sinnet fortfarande registrerar perceptioner under ögonblick av fullständig eller partiell medvetslöshet var något som man tidigare bara hade fått en skymt av. Men på vilket sätt engram påverkar kroppen och influerar en persons beteende och tänkande – allt detta var helt nytt. Ingen hade heller någonsin kunnat föreställa sig vad den totala mängden engram i det reaktiva sinnet innebar i form av mänskligt lidande. Ty detta är den del av sinnet, som L. Ron Hubbard uttryckte det, ”som får en människa att förtrycka sina förhoppningar, som innehåller roten till hennes apatikänslor, som gör henne obeslutsam när hon borde agera och som dödar henne innan hon börjat leva”. Detta var kort sagt grunden till människans alla brister och fel.

Om man faktiskt ville ha bevis på att det som Dianetiken påstod om engram och det reaktiva sinnet stämde, behövde man bara titta på vad som kunde åstadkommas med Dianetik-tekniker. Det finns mängder av förbluffande, dokumenterade fall: En sinnessjuk mördare blev normal efter några dussin timmars Dianetik; en svetsare som var förlamad till följd av ledinflammation fick tillbaka sin rörlighet på ungefär lika lång tid; en officiellt blindförklarad professors syn återställdes på mindre än en vecka; en hemmafru med hysterisk förlamning återfördes till perfekt hälsa på en enda tre timmar lång session. Därtill kom det slutliga målet för Dianetik-terapin: tillståndet Clear, i vilket hela det reaktiva sinnet var utplånat, vilket innebar att man ägde egenskaper och förmågor långt utöver vad någon tidigare hade kunnat förutspå.

När ryktet om L. Ron Hubbards upptäckter började spridas, blev gensvaret förstås mycket stort: Mer än 50 000 exemplar av boken Dianetik såldes så fort de hade lämnat pressarna, och bokhandlarna kämpade för att hålla den i lager. Allteftersom det stod allt klarare att Dianetiken fungerade, att vem som helst kunde använda dess tekniker, blev gensvaret ännu mer dramatiskt. ”Dianetik – tar USA med storm” och ”Snabbast växande rörelsen i Amerika” stod det att läsa i tidningsrubriker under sommaren 1950. Vid årets slut hade cirka 150 Dianetik-grupper spontant vuxit upp över hela USA, och i sex städer fanns det nu Dianetik-stiftelser, för att hjälpa L. Ron Hubbard i hans arbete med att utveckla ämnet.