Efter återkomsten från Asien till USA och ett snabbt fullbordande av sin avbrutna high-schoolundervisning, skrev den unge L. Ron Hubbard in sig vid George Washington-universitetet. Under tiden han var där blev han flygare som en pionjär inom konstflygning i början av den amerikanska flygkonsten. Han tog också en plats i rekordboken för fri flygning för den längsta oavbrutna flygningen över Detroit. Dessutom, som en kringflackande reporter på Sportsman Pilot hjälpte han till att inspirera en generation av piloter som skulle ta Amerika till världsklass inom flyget.

Omedelbart efter sitt andra år inledde L. Ron Hubbard den första av sina många etnologiska expeditioner, ursprungligen till de vid den tidpunkten obegränsade Karibiska stränderna. Flera månader senare återvände han till Västindien för den mineralogiska expeditionen till Puerto Rico, som kulminerade i en av de första fullständiga kartläggningar av ön under amerikansk förvaltning.

Det fanns många andra äventyr i samma stil: Som livstidsmedlem i den berömda Explorers Club, kartlade L. Ron Hubbard norra Stilla havets vatten med en experimentell radiopejlningsutrustning, och banade därmed väg för ett ”navigationssystem med stor räckvidd”, som användes allmänt fram till slutet av nittonhundratalet. Som ytterligare en aspekt av ett unikt äventyrligt liv, hade L. Ron Hubbard en kaptenslicens till att segla fartyg på alla hav.

Det viktigaste, så som han själv förklarade:

”Endast en person med högsta möjliga känsla av äventyr och hängivenhet skulle någonsin försöka lösa gåtan om människans varande och öde.”